Innan mamman fick barn var hon övertygad om att hon var väldigt principfast. Och dessutom tyckte hon att har man barn så är det än mer viktigt att vara principfast. Å till viss del tycker hon fortfarande så.
Dock har hon börjat funderat på varför hon är principfast i en del frågor. Å ibland kommer hon fram till att i vissa frågor är det ju mest löjligt att vara principfast.
Som med att få somna i mammas säng. Varför är det så viktigt att barn INTE ska få somna i mamma och pappas säng? Vad är det man vill lära dem liksom? Mamman är inte alls säker på att hon vet. Så tills att hon kommer på en bra anledning får Wilmer somna i mammas säng precis så många gånger han vill!
För som Wilmers mormors granne säger... Om man inte skämmer sina barn själv, vem ska då göra det?