Hemma igen!

Vi fick ta med oss bebben hem från BB!!!
Tokigt.
De tror alltså att vi kommer klara av detta...
Ja ja... vem som helst kan visst bli förälder nuförtiden... titta på oss bara!

Vet inte om det var vi som såg extra tjuvaktiga ut eller om de är så übernoggranna med alla, men vi fick visa BB-leg (nummerbricka på både bebbe och mamma) både när vi checkade in på BB och när vi checkade ut.

Å bilfärden hem klarades av galant. Har nog aldrig sett pappan köra så försiktigt tidigare!

Väl hemma så har pappan klarat av premiärturen med barnvagnen. Jag tycker att det där med barnvagn är lite läskigt. Ser så föräldrarigt ut liksom. Nope... det har inte sjunkit in riktigt än att det är precis vad jag är.

Så var det det där med namn...

Det är inte alls så lätt att hitta ett namn som passar den lilla krabaten som jag trodde att det skulle vara. Vi vänder och vrider på alla tänkbara namn men har inte hittat något som känns helt perfekt än.

Det gör det ju inte lättare att jag tycker att pyret ser ut som en blandning av E.T. och en lövgroda. Såklart på ett helt bedårande och underbart sött sätt. Eller vad säger ni?











Så nu ber vi allra ödmjukast om er hjälp. Å bara fina namn tack!

Kvar på BB

Tisdagen spenderade vi på sal 1 på BB. Å där går det inte många knop kan jag lova. För vår del bestod dagen av att

hänga...












bada...












mysa...












å chilla lite.

Måndagen

Känsliga läsare varnas...

Hade en avtalad tid på förlossninigen klockan 09.00 för igångsättning. Och med tanke på hur nöjd jag var med att ääääntliiigen få passera målsnöret så var vi där i god tid. Lassade ut vår enorma väska (visste ju inte hur länge vi skulle få stanna) och "checkade in". Fick sista sprutan för studien och blev anvisade ett rum där vi hängde ett tag.















Vid elva kollade de läget...öppen två cm och jag fick en gel med något hokus pokus i som skulle starta karusellen. Vilade en stund och sen smet vi ut för att äta lite lunch.



















På eftermiddagen vilade jag lite till, Johan åkte en sväng för att inte gå åt av tristess och kom tillbaka vid fem. Vi smet ut på en promenad runt det sjuka huset och mumsade i oss en korv. Tillbaka på förlossningen serverades det middag men innan jag fick äta så ville en läkare kolla läget och mäta hur mycket fostervatten det fanns samt hur mycket bebben kunde tänkas väga. Nu var jag öppen fyra cm.
De är på inget sätt speciellt varsamma när de undersöker en kan jag upplysa om. Så när jag skulle resa mig upp från sängen så gick vattnet. Jag skickades tillbaka till rummet och tänkte äta lite. Ganska direkt så startade värkarna... de är precis vad de heter... ont! Blev lite illamående med så jag var inte speciellt sugen på mat just då. Lyckades få i mig två Panodil och efter ytterligare lite tjat fick jag akupunktur som lugnade illamåendet och tog udden av det onda.

Vid sju föreslog äntligen barnmorskan ryggbedövning och vi bytte rum till ett förslossningsrum. I vanliga fall är ju inte en promenad på 50 meter så där väldans jobbig, men trots gåstol så var det hur kämpigt som helst. Undrar om det hade med att göra att jag hade värkar typ hela tiden?
I alla fall. För att få ryggbedövning behöver man fylla i ett papper med massa frågor. Frågor är inte så kul att svara på när man har värkar. När alla frågor var besvarade började värkarna kännas annorlunda. Barnmorskan ville undersöka innan den stora nålen skulle sättas och konstaterade då att jag vad fullt öppen. Tjohoo! Bara det roliga kvar!

Fick äntligen börja andas lustgas!!! Misa löööv lustgas. Tror att det ligger i samma nivå som nässpray vad gäller min uppskattning! Inte för att det gjorde mindre ont, jag brydde mig inte så mycket bara. Och så svävade jag på små moln en bit från förlossningen och hörde de andra liksom i en dimma.
Nu var klockan kvart i åtta. Helt plötsligt blev det full rulle på barnmorskan som fixade och donade och manade mig till att andas och slappna av. Plutten är ju ute tretton minuter över åtta så det gick rätt bra säger de som var lite mer närvarande.



























Sen var det mys och förundran och firarbricka med macka å jos. Var nog lite hungrig...hade ju bara ätit en halv korv sen lunchen.
På skakiga ben tyckte de sen att jag skulle upp å duscha... å det gick ju, om än långsamt.
Vid tolv åkte vi upp till BB där jag fick hela tre och en halv timmars sömn... pappan fick bara två (fniss).

Ankomst!

Nu ni!
Nu finns det ännu en liten bebbe! Eller det pluppar ju ut nya mest hela tiden, men nu har våran i allafall behagat titta fram.

Det blidde en liten pojke som sträcker ut sig på 50 cm och väger perfekta 3510 gram. Kvällens lampa såg han för första gången 20.13 måndag 25 augusti 2008.

Grym på att rulla tummarna!

Snart har jag lyckats fördiva en hel vecka med att rulla tummarna. Känner att jag blir bättre och bättre på det för varje dag. Med ett stick-besök och en lunch-dejt inplanerad varje dag så är det liksom inte så många timmar kvar att fördriva.

Veckobesöket igår gav mig absolut inga förhoppningar till att något skulle vara på gång heller. Så idag på stick-besöket tänkte jag kolla förlossningssals-tillgången och boka in mig på det tjusigaste rummet till på måndag ;-)

Har också bokat in hela två aktiviteter i helgen...bara för att utmana ödet lite liksom...

Föll för ytterligare en bebbe-filt igår... En svart-blå-grön från PO.P. Helt bedååårande!!!

En vecka för mycket

Det sägs ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge... men just nu är jag inte så säker på att jag håller med. Fick besked idag om att jag säkert blir startad på måndag (25:e)... MEN... det är ju inte säkert att skitungen kommer ut den dagen för det. Det kan visst gå både en, två och tre dagar till. Suck!

I en hel vecka ska jag sysselsatta mig (i värsta fall då). Rulla tummarna kommer nog bli tråkigt ganska snart. Visst finns det alldeles säkert saker hemma som jag skulle kunna göra, men det är så attans svårt att motivera mig när jag bara går och väntar. Tur att jag har mina sprut-tillfällen dagligen så jag åtminstone kommer ut lite.

Lilltåmassage?

Jag lovar att man får många mer eller mindre bra förslag på hur man ska få ut skitungen när man väl passerat det magiska datumet. Och de flesta har jag väl hört förut.
Igår var tydligen "få igång förlossningen" ett ämne på P4's program Karlavagnen. Och detta uppmärksammades såklart och vidarebefordrades till mig. Ett tips skulle tydligen vara att massera lilltårna.

Idag när jag var på vecko-koll hos barnmorskan så berättade jag om detta något suspekta tips. Men hon verkade inte alls förvånad utan berättade att det finns en akupunkturpunkt precis på utsidan av lilltånageln som barnmorskorna använder sig av för att få igång ytterligare värkarbete för att få ut moderkakan.

Så attans vad jag masserar lilltårna nu!

Magfotografering

Det blir ju en del surfande på diverse föräldrasajter får jag väl erkänna. Å det är med skräckblandad förtjusning som jag har tittat på magbilder...
Magar kan visst se ut precis hur som helst. En del är kantiga och andra spetsiga. Och sen finns det ju mer eller mindre bra tagna bilder på dessa magar med.

Så vi gjorde ett litet försök att föreviga magen på bild, för att kunna visa skruttungen liksom. Efter mycket testande med ljus och bakgrunder lyckades vi ganska bra tycker vi!

Jävla nästäppa

Så har dagen D kommit och gått. Även om jag försökt intala mig att det är högst troligt att skitungen inte kommer behaga visa sig för världen innan det sagda datumet så blev det ändå lite konstigt när det faktiskt aldrig hände något på hela dagen.

Dessvärre har mor min sagt att jag blev startad för att komma ut... Vet inte hur mycket arv det är i sånt' men det kändes ju som att sannolikheten för att detsamma kommer hända nu ökade. Försöker numera tänka att det max är 13 dagar kvar...

Till råga på allt så har jag åkt på nån förkylning. (Jo jag hävdar faktiskt fortfarande att jag INTE är allergisk mot varken pollen eller gräs.) Det finns ju nåt som kallas graviditetsnästäppa, och det har jag ju haft gott om. Men detta är något mer. Och inte vill den ge upp heller. Nässpray är ju världens bästa uppfinning och borde självklart hedras med Nobelpriset, men varför får man inte använda det längre än 10 dagar i sträck? Jag är inne på dag 20 och fick onda ögat av barnmorskan när jag erkände detta.

080808 kom och försvann utan bebis

Ni anar inte pappans besvikelse när han insåg att det inte kom att bli någon bebis dato 080808. Dock är jag tacksam att han inte är så fanatisk att han tvingade mig att springa i trappor i timmar eller göra andra suspekta saker. Istället fick vi titta på OS invigningen och hänga med C & J. Och det var nog så trevligt!

Måste erkänna att det känns i kroppen att jag har jobbat en vecka. Men nu är det ju helg och jag kan få slappa precis så mycket som jag vill.
Mina kära kollegor försöker övertala mig att vänta med bebis till nästa helg så jag hinner jobba klart nästa vecka med. Men... Mats-Lennart - du är välkommer ut precis när du vill. Gärna nu!!!

Jobbe!

Tillbaka på jobbet. Det känns tokigt. Hade liksom intalat mig att min lilla skitunge skulle klämmas ut INNAN det var dax att gå tillbaka till jobbet efter semestern. Men icke.
Dock kan jag inte gnälla alldeles för mycket eftersom jag inte på något vis är tillbaka på mitt vanliga jobb utan glider räkmacka på Barnens Byggskola denna och nästa vecka. Behagliga tider OCH det svåraste momentet är att få ihop lådbilen så den liknar just en lådbil!

Var på mitt sista inplanerade besök hos barnmorskan i måndags. Hallå! Sen ska ju det vara dax för huliganen att titta ut och presentera sig. Eller?

Idag var jag på spruttillfälle-ett för Dilaforstudien också. De tog ett helt provrör blod och gav bara igen några pyttiga milliliter med antingen aktivt ämne eller saltlösning. Försöker känna mig värsta coola och intalar mig att jag inte alls är spruträdd. Det går rätt bra till de faktiskt trycker in sprutan i mig...då är jag inte lika tuff längre!