Knatteknat

Wilmers pappas släkt är inbitna orienterare. Och en solig höstdag var det tävling i närheten. Så när pappan fick för sig att springa hängde mamman och Wilmer med och tog ett knatteknatslopp.

Wilmer (som orienterat förut) tycker att det bästa med orientering är när man hittar en kontroll och får sticka in kontrollpinnen så att det piper.

Onda källor säger att Wilmer saknar tävlingsinstinkt. Han tyckte det viktiga var att plocka så många blåbär och lingon som möjligt. Rundan, som kan ha varit straxt under en kilometer, tog 40 minuter...

Tvåårstrots...

Mamman och pappan älskar sin Wilmer. Å har alltid varit så nöjda över att han är det bästa barnet som finns. Men. Nu har det smygit in sig nånting nytt i Wilmer.

Trots.

Samma dag som Wilmer fyllde två år blev han som förbytt. Allting (nästan i alla fall) ska testas och trotsas på och emot.

Mamman och pappan älskar fortfarande sin skitunge. Men hjälp! Det känns som de fått ett nytt barn!

Kanske blir det så en dag att vi ställer ut honom till försäljning. Han passar ju rätt bra i skyltfönster... ;-)

Hunden Wilmer

När man har barn får man tydligen en hund på köpet. Mamman och pappan har fått en Wilmer-hund. Världens finaste hund enligt mamman och pappan. Wilmer-hunden är jättebra på konster fast han bara är två år gammal. Han kan sitt, ligg, rulla runt. Å speciellt duktig är hunden om han får en vindruva efter varje konst!

Födelsedagspresent!

Pappan lever efter (den groteskt dyra) principen "mitt barn ska få det som inte jag själv fick som barn". Så nu har Wilmer fått en springcykel i födelsedagspresent. Å till Wilmers (eller är det mest pappans) stora glädje så ser den ut som en ontoycke. Å för er som inte talar Wilmers alldeles egna språk så betyder det motorcykel.

Två år!

Å så har han blivit två år. Världen bästa plutt, skrutt och skitunge!

Renoveringshjälp

Wilmer har hjälpt farbror E att renovera. Det blev precis hur bra som helst!

Mera semester!

Äntligen var så tiden inne för Wilmer att ta med sig ett gäng å dra till fjälls. Wilmer har ju tränat gänget i vandring ett bra tag nu å visst skötte de sig fin-fint!

Fjällen som besöktes var Grövelsjöfjällen. Å de gillas skarpt!!!

Wilmer var en sån duktig liten fjäll-vandrare. Mest gillade han att hoppa i alla geggamojjapölar.

Vi hittade blåbär!!!

På hemvägen svängde vi förbi Nusnäs och Dalahästtillverkningen. Wilmer gillar stora hästar!

Inne i tillverkningen fick vi lära oss att själva finliret i hästtäljningen utförs hemma hos Nusnäsborna.

Sen hittade vi en ännu större häst. Wilmer trodde inte att mamman eller Wilmer nådde upp så Wilmer kunde rida på den. Men pappan var nog tillräckligt lång...