Hade en avtalad tid på förlossninigen klockan 09.00 för igångsättning. Och med tanke på hur nöjd jag var med att ääääntliiigen få passera målsnöret så var vi där i god tid. Lassade ut vår enorma väska (visste ju inte hur länge vi skulle få stanna) och "checkade in". Fick sista sprutan för studien och blev anvisade ett rum där vi hängde ett tag.
Vid elva kollade de läget...öppen två cm och jag fick en gel med något hokus pokus i som skulle starta karusellen. Vilade en stund och sen smet vi ut för att äta lite lunch.
På eftermiddagen vilade jag lite till, Johan åkte en sväng för att inte gå åt av tristess och kom tillbaka vid fem. Vi smet ut på en promenad runt det sjuka huset och mumsade i oss en korv. Tillbaka på förlossningen serverades det middag men innan jag fick äta så ville en läkare kolla läget och mäta hur mycket fostervatten det fanns samt hur mycket bebben kunde tänkas väga. Nu var jag öppen fyra cm.
De är på inget sätt speciellt varsamma när de undersöker en kan jag upplysa om. Så när jag skulle resa mig upp från sängen så gick vattnet. Jag skickades tillbaka till rummet och tänkte äta lite. Ganska direkt så startade värkarna... de är precis vad de heter... ont! Blev lite illamående med så jag var inte speciellt sugen på mat just då. Lyckades få i mig två Panodil och efter ytterligare lite tjat fick jag akupunktur som lugnade illamåendet och tog udden av det onda.
Vid sju föreslog äntligen barnmorskan ryggbedövning och vi bytte rum till ett förslossningsrum. I vanliga fall är ju inte en promenad på 50 meter så där väldans jobbig, men trots gåstol så var det hur kämpigt som helst. Undrar om det hade med att göra att jag hade värkar typ hela tiden?
I alla fall. För att få ryggbedövning behöver man fylla i ett papper med massa frågor. Frågor är inte så kul att svara på när man har värkar. När alla frågor var besvarade började värkarna kännas annorlunda. Barnmorskan ville undersöka innan den stora nålen skulle sättas och konstaterade då att jag vad fullt öppen. Tjohoo! Bara det roliga kvar!
Fick äntligen börja andas lustgas!!! Misa löööv lustgas. Tror att det ligger i samma nivå som nässpray vad gäller min uppskattning! Inte för att det gjorde mindre ont, jag brydde mig inte så mycket bara. Och så svävade jag på små moln en bit från förlossningen och hörde de andra liksom i en dimma.
Nu var klockan kvart i åtta. Helt plötsligt blev det full rulle på barnmorskan som fixade och donade och manade mig till att andas och slappna av. Plutten är ju ute tretton minuter över åtta så det gick rätt bra säger de som var lite mer närvarande.
Sen var det mys och förundran och firarbricka med macka å jos. Var nog lite hungrig...hade ju bara ätit en halv korv sen lunchen.
På skakiga ben tyckte de sen att jag skulle upp å duscha... å det gick ju, om än långsamt.
Vid tolv åkte vi upp till BB där jag fick hela tre och en halv timmars sömn... pappan fick bara två (fniss).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar